Popkollektivet goes Nyheter24!

 
Om ni mot förmodan inte lagt märke till att Popkollektivet bytt miljö vid det här laget så kan vi meddela att vi numera bedriver verksamheten i Nyheter24:s regi. Efter två år som amatörblogg med försök till proffessionelt innehåll via blogg.se känns det naturligt och stimulerande att flytta till en plattform som erbjuder större exponeringsmöjligheter. Det är också startskottet för en rikare rapporteringsomfång innebärandes nya sektioner såsom längre bandreportage, musikrelaterade krönikor och retrodjupdykningar. Även om recensionerna självfallet även i fortsättningen utgör stommen i inläggsflödet.
 
Du finner nya Popkollektivet under följande address: http://nyheter24.se/blogg/popkollektivet/
 
 
//Popkollektivet.
 
                       

Marslistan

 

Demoband: Popkollektivet möter My Heart Is a Metronome

 
Popkollektivet träffade stigande Uppsala-bandet My Heart Is a Metronome för att diskutera deras uppkommande album, konsten att bryta sig loss från normen och vikten av en kommunalägd replokal. Härmed inleds en ny reportageserie om mindre lokala band i vår närhet (Uppsala, Stockholm) på uppgång som förtjänar ett större erkännande.

När vi kliver in i replokalen, belägen i en källarvåning i centrala Uppsala är bandet i full färd med att soundchecka inför kvällens spelning. My Heart Is a Metronome började som frontmannen Mattis Malinen's soloprojekt men har nu utvecklats till en trio, där Mattis sång och gitarr backas av Felix Carlstens trummor och Gustaf Simonssons eleganta bas. Bandet arbetar nu med att finslipa låtarna till uppkommande plattan, där målet är att skapa egensinnig folk-rock och stor vikt läggs vid att ha ett unikt sound även om influenserna är tydliga. Malinens sång kanaliserar en ung Eddie Vedder, i övrigt för soundet tankarna till folkrockgiganterna Mumford and Sons.
  
När soundchecket är över kliver grabbarna ned från scenen och slår sig ned i en läderklädd soffgrupp av klassisk replokalsmodell. Någon vänder sig mot bardisken och frågar om det finns öl kvar: "Nej, men Arne brukar ha någon platta på lut här bakom, tror han är alkoholist", svarar någon annan. Felix har försvunnit för att köpa en hamburgare och bad oss vänta med intervjun, under tiden får vi reda på att den EP som finns tillgänglig på Spotify under bandets namn är resultatet av Mattis soloinspelningar och blev till innan de andra kom med i bilden, nu har de tio nya låtar som så småningom ska förvandlas till en ny EP eller förhoppningsvis en fullängdare. Lokalen sprudlar av blues från den gamla skolan medan Mattis delar med sig av en anekdot om hur det är att skjuta knallpulver längs Main st (Holmsveden ej Dodge City). Snart dyker Felix upp med en papperspåse snabbmat medan vi diskuterar influenser.

Popkollektivet: Vi upptäcker några uppenbara influenser i er musik, Mumford and Sons och Eddie Vedder är båda tydliga inspirationskällor, håller ni med om det?

MM: När jag började skriva låtar, min EP, nu är det relativt lugna låtar, var det jag ville, skriva ösig akustisk musik, och vilka gör det nu? De största som gör det just nu är ju Mumford. Och då är det jävligt tråkigt att direkt bli identifierad med dem, förstår du vad jag menar? Men skulle jag själv beskriva musiken skulle jag säga Mumford, bara för att ge en första referens även om jag tycker att vår musik inte alls låter som deras. Folk vill ha en referens för att sätta in en i ett fack liksom, det är det folk vill. Då går det ju inte komma ifrån att vi är inspirerade av det Mumford gör men vi vill att vi ska vara vi, vår musik vår egen.
 


Mattis fortsätter berätta om hans tidigare bandprojekt och hur de "gick åt fittan", som det bekant heter. My heart is a metronome blev resultatet av lusten att bryta sig loss och göra något eget. De tidigare banden spelade mest metal och Mattis menar att det fanns en attityd som mer handlade om att "röja och dricka öl på scenen" än om musiken, vilket bidrog till att de projekten brast. Medan Mattis grund ligger i metal, kommer Gustaf från en väletablerad jazztradition, tillbringade gymnasiet på Gävles Jazzlinje och står nu för det det mesta instrumentala, "Jag kommer inte på något annat band, där basen tar lika stor plats", säger Mattis. Nu ligger fokus på musiken, på texterna och få bandet att funka med varandra. Och även om Mattis erkänner att han i början "var Kim Jong", när det kom till hur det skulle låta, så är nu maktstrukturen fördelad lika mellan medlemmarna. Alla är rörande överens om den jämlika stämningen i bandet och när vi på popkollektivet fiskar efter lite smaskiga gnabb i klassisk Noel och Liam Gallagher-stil, så får vi bara ett lugnt: "Nej, inget sånt".

Popkollektivet: Vi lade märke till att ni publicerat era låttexter på nätet, hur stor vikt lägger ni på texterna?

MM: Texterna betyder mycket. Jag tänker inte så mycket på andra i textskrivandet, utan vi eftersträvar en egen grej. När jag skriver är det oftast gånger då man har ångest liksom, eller när man är glad, full eller druckit för mycket kaffe, haha. Sen är det mycket som kan verka sliskigt och det är ju inte inne att vara för känslomässig i texter längre. Då verkar man sliskig och cheesy. Men varför använda metaforer? Om jag känner på ett vis varför ska jag då börja använda metaforer om blommor och träd? Varför inte bara skriva det man känner?

Då och då trillar det in folk och den naturliga gemenskap som frodas i denna typ av miljöer gör sig till känna.Värdet av att ha en kooperativägd replokal tillgänglig ligger inte endast i den musikaliska utrustningen och ett utrymme för utveckling, utan även i människorna som frekventerar lokalerna. Bakom kulisserna finns det eldsjälar som lägger ned oändliga mängder tid i att finnas till hands för unga musiker. Arne, mannen vid My Heart Is a Metronome's mixerbord är en av dessa, en man vars hjälpsamhet betytt mycket för bandet. Vi, Popkollektivets utsända på platsen bär på en tanke att denna typ av organisationer är underskattade i utvecklingen av unga musiker, att även om musiken inte står eller faller på det så betyder det mycket för chansen att experimentera och bygga sitt eget sound. Den här texten handlar om My Heart Is a Metronome men i samma slag, vill vi hylla de högst bortglömda eldsjälarna som gör det möjligt för unga band att koncentrera sig på det viktigaste: Musiken. Dessa osjungna hjältar som haft en del i så många stora musikers framgång under åren, förtjänar en tribut, om än i form av dessa få rader i en text om något annat.

My Heart Is a Metronome spelar den 16:e Januari på HiJazz i Uppsala och den 6:e Februari på Pub19.
 
//Oskar Alsing.
 
 
 
 

Startskottet för skivåret 2013.

 
 Vi har ett nytt år, något vi alla, förhoppningsvis, blivit varse om. Popkollektivet och alla andra musikbevakare har förevigat sitt 2012 i diverse listor och nu är det dags att blicka framåt. Vad passar då bättre än en liten överblick över skivsläpp att hålla ögon och öron öppna för under våren.
 
8:e Januari. Idag släpper Solange en ny fullängdare. Ett smakprov fick vi redan förra året då hon släppte singeln Losing You som blev en stor favorit inte bara hos Popkollektivet.
 
14:e Januari släpper Villagers uppföljaren till sin bejublade debut 'Becoming A Jackal'. Tre singlar är släppta: Nothing Arrived, Passing A Message och The Waves.
 
15:e Januari släpps årets mest hypade debut när A$AP Rocky släpper sin efterlängtade och försenade LongLiveA$AP. Rakim Meyers, som han egentligen heter, var högst aktiv redan förra året med släppet av årets kanske fetaste låt  F**kin' Problems samt flera spännande sammarbeten som det med Schoolboy Q eller med Big Boi. Spännande sammarbeten är också att vänta på plattan där Skrillex, Clams Casino, Florence Welch (Florence & The Machine), Santigold, Kendrick Lamar, 2Chainz, Danny Brown, Schoolboy Q, Drake m.fl medverkar.
 
Samma datum släpper även 90-talsveteranerna Yo La Tengo nya albumet 'Fade Out'. Smakprovet Stupid Things låter minst sagt lovande.

22:e Januari släpper fantastiska Toro Y Moi albumet 'Anything In Return'. Första singeln låter så här.
 
29:e Januari väntas spännande släpp från Local Natives.
 
5:e Februari är det dags för Polarprisvinnaren Björk och skäggfarbrorn Eels att släppa nytt. Remixer från Björks 'Bastards' finns redan ute.
 
12:e Februari. "212" är något så ovanligt som en bra sommarplåga. 21-åriga Azealia Banks framgångssaga fortsätter i form av albumet "Broke With Expensive Taste". Ett annat släpp samma dag som redan börjat hypas är Veronica Falls 'Waiting for Something To Happen'. Och nog låter det lovande...
Även hiphoplegendaren LL Cool J är tillbaka med nytt album detta datum. Albumet 'Authentic Hip Hop' är det trettonde i ordningen. Singlarna Ratchet och Take It (feat. Joe) släpptes under fjolåret.
 
18:e Febrauri. Fjorton skivor in i karriären vittnar inte Nick Cave & The Bad Seeds om någon synlig mättnad. Nummer femton har fått namnet "Push The Sky Away" och företräds av vackra premiärsingeln "We No Who U R". En underhållande trailer finns även att tillgå för den intresserade.
 
19:e Februari väntas Beach Fossils släppa 'Clash the Truth', uppföljaren till finfina debuten 'What a Pleasure'. Singlarna Careless och Shallow släpptes i fjol.
   
26:e Februari solodebuterar mannen som i augusti 1987 hade mage nog att lämna 80-talets främsta popkonstellation. I titelspåret "The Messenger" säkrar Jhonny Marr sin egen och gitarrens fortsatta plats i samtiden, d.v.s. tidlös.  Även 50 Cent är i farten detta datum då hans femte studioalbum 'Street King Immortal' släpps.
 
5:e Mars. The Cave Singers gjorde ett mycket bra släpp 2011, och i vår är skäggrockarna tillbaka. Även Youth Lagoon väntas komma med ny platta denna dag.
 
12:e Mars. Indiepopundret från Jönköping, The Mary Onettes, som fått visst genomslag de senaste åren, släpper plattan Hit The Waves via Labrador Records. Premiärsingeln Evil Coast tyder på en skiva som inte räds 80-talsfluffiga refränger.    
 
18:e Mars. Slowcore-bandet Low släpper nytt. Producerar gör ingen mindre än Jeff Tweedy från Wilco.
 
23:e April gör göteborgsonen tillika uberperfektionisten José González åter entré på musikscenen med sin trio Junip. Drygt tre år efter hyllade debuten Fields släpps uppföljaren som ännu ej är namngiven. Youtube-teasern går varm på "redaktionen".    
 
30: April Klassiska lo-fi-rockarna Guided By Vocies släpper nytt. Smakprov fick vi i fjol, bland annat Everywhere Is Miles from Everywhere
 
Ännu odaterade släpp:
 
Arcade Fire har medgett studioarbete och skivsläpp under 2013. Vågar man hoppas på något lika bra som Suburbs? 
 
Syskonen Dreijers inspirationssvacka är över. Tack och lov säger vi. På förhand garanterat dramatiska "Shaking The Habitual" ser dagens ljus i april månad. The Knife:s turnéplan börja ta form as we speak.
 
Kanadafödde Alex Zhang Hungtai, mer känd som Dirty Beaches, avlägger inte bara en utan två (!) statusrapporter från lo-fi-ens vackraste avgrund. Förvänta er otydlig Elivis-rockabilly förenat med Suicide-rökig industriminimalism. Albumet Drifters följs upp av näst intill instrumentala Love Is The Evil.   
 
Brett Anderson har inte direkt rosat marknaden som soloartist men första singeln från Suede på tio år, fullt dugliga "Barriers", kan indikera att vinden har vänt. Tillbaka till rötterna utlovas, d.v.s. "drama, melody and noise", när Bloodsports släpps i mars.
 
Lady Gaga kommer under våren släppa sitt fjärde album 'ARTPOP'.
 
Samma månad, och efter ett liknande uppehåll tidsmässigt, förgyller åter art-rockens fader vår tillvaro. David Bowies livsbejakande färska singel "Where Are We Now?" återfinns på kommande albumet "The Next Day".   
 
Ett svenskt musikklimat i väntan på Håkan ser ut att vara ett minne blott inom överskådlig tid. Hellström, som för tillfället befinner sig avslutningsprocessen, bör släppa sitt sjunde album i ordningen lagom till spelningen i Slottsskogen den 8:e juni.          
 
När vi ändå är inne på Augustifamiljen så måste vi även uppmärksamma om Daniel Gilberts egenfinansierade uppföljare till "New African Sports, Soul Café Club No 1". Att Gilberts karakteristiska västkustsstämma är i form visas på dubbelsingeln "LED 2/Smell Of Thunder"    
 
Långskottsspekulationer:
 
Ian Brown hävdade innan återföreningsturnén förra sommaren att nytt material påbörjats med parhästen John Squire. Möjligtvis är en nytt chocktillkännagivande av The Stone Roses att vänta under året?
 
 
//Popkollektivet.
 
 
 
 
 
 
 

Årets bästa album

Albumen du måste ha hört år 2012.
Håll pilen över omslaget för att se titel och motivering, eller klicka på det för att spela skivan i Spotify.
 
Mycket nöje!
 
Plats 30-10. Väl värda att nämnas. Onumrerade.
 

 

Plats 10-1. Toppen av toppen. Numrerade med kort motivering.
 

                 
                                 
                                              
 
 

Dj-set - Sommar! - Fredag - 17:e Aug - Kl 20.00

Klubb Sommar!, beläget på Fleminggatan 2, slår upp portarna till hela sju olika dansgolv lagom till helgen. Varav vi, Robin & Pär, under fredagskvällen intar det numera klassiska sommarmingelgolvet vid åttatiden. Vi inser att det är horribelt tidigt, att du knappt stämplat ut osv. men om du gör dig besväret att dyka upp kommer vi se till att din Pale Ale slinker ner något lättare. Vi må blott vara uppvärmning för vad som ska komma skall. Trots detta tar vi uppgiften på fullaste allvar och välkomnar således till Stockholms bästa barhäng! Indie och soul as usual.
 
För all info angående helgen se: http://www.facebook.com/events/426370367405081/
 
//Popkollektivet.

DJ-set - Debaser Medis (baren) - Lördag - 7 juli - Kl 00.00

På allmän begäran (alt. p.g.a av rena tillfälligheter) gör vi en favorit i repris på lördag. Platsen är densamma, likaså musikvalet. D.v.s ett sedvanligt potpurri av dansant soul och indie. Det ska dock tilläggas att vi går på något senare än förra gången det begav sig. Ses där och väl mött!   
 
 
//Popkollektivet.

DJ-set - Debaser Medis - Kl 22.00

Vid tiotiden ikväll intar Robin och Pär Debaser Medis ena DJ-bås. Det kommer i bardelen under dryga timmen helt enkelt bjudas på nåt nytt, nåt lånat, nåt gammalt och nåt blått. Förbered er på en sprakande och dansant resa genom samtliga eror av musikhistorien!

Varmt välkomna!

//Popkollektivet


Kent - Presskonferens - Berns Salonger - Stockholm - 24/4/2012




Mediefientliga eller bara en stilstudie i PR? I vanlig ordning när det gäller Kents förehavanden går meningarna isär. Vare sig det gäller massiva tältturnéer, vitklädda konserter, kryptiska pressbilder eller chockreleaser av fullängdare. P4 Sörmlands skribent Fredrik Blomberg t.ex. sparar inte på kritiken när han i en debattartikel på journalisten.se kommenterar bandets senaste lanseringsstrategi i samband med kommande plattan Jag Är Inte Rädd För Mörkret (släpps 25/4).  ”En gemensam presskonferens är ett stort förakt mot radio, TV och tidningar”. Kent har städse valt sina tidigare medieframträdanden med stor omsorg men att helt välja bort att utföra enskilda intervjuer med etablerade mediehus får ändå betraktas som något banbrytande. Istället bjöd man dagen till ära, i sann ”alla ska med”-anda, in hela mediesfärens aktörer, inklusive fans, frilansande journalister och ”relativt seriösa bloggare” som undertecknat, till en gemensam presskonferens i Berns stilfulla stora salong. Självfallet en trevlig möjlighet för unga aspirerande journalister att samla på sig erfarenhet men jag kände trots allt, i likhet med Blomberg, en viss skepsis inför hur pass djupgående svar som formatet skulle tillåta. Jag kan dessutom inte låta bli att tänka tanken att hela arrangemanget andas maktuppvisning av rocksveriges allra största elefant. Kent sätt att hånfullt likställa gammalmedia med bloggsfärens amatörer. Bara för att de kan.

 

Två timmar senare visar sig min oro vara obefogad. Vi möttes av en podiekvartett vid gott lynne som tålmodigt och så utförligt som möjligt försökte svara på åhörarnas olika spörsmål. Frågor av otroligt skiftande kvalité ska väl dock tilläggas. Matvanor till långsökta teorier kring enskilda textrader behandlades. I vanlig ordning stängde Jocke Berg dörren till förklarningar runt låtars betydelse och inspirationskälla. Poänglöst och själsdödande enligt upphovsmannen. Eventuella kentforum-konspirationsteoretiker gick således bet. Förutom några fräscha turnédatum var scoopfaktorn överlag relativt låg. Tankarna kring att damma av sedan länge nedgrävda singeln Kräm inför stundande turné tillhör en av de utstående höjdpunkterna. Nyfiken på vad som sades i övrigt? Lyssna nedan.

 

//Pär Brolin

 

 

 

Kent - Presskonferens - Berns Salonger - Stockholm - 24/4/2012 (Del 2) by Pär Brolin

Dubstep?

Från smakfullt minimalistiskt till total ansiktssmältning. En musikgenre som i grunden har rötter i old school R&B och hip-hop, med fokus på avskalade melodier och basregister har idag utvecklats till något helt annat. Subgenrer som 'filthstep' och 'brostep' har istället förflyttat fokus från det avskalade basregistret till ett betydligt aggressivare mellanregister. Mycket av det motstånd den mordernare dubstepen möter kommer just från lyssnare av den äldre skolan. De minimalistiska och avskalade melodierna har bytts ut mot en ljudvägg av skarpa toner där fokuset ligger på 'dropen', alltså huvudmelodin i låten där det tyvärr blivit att man nästan glömt bort uppbyggnaden och helheten i låten.

Personligen älskar jag dubstep, både den nya och den gamla. Om vi lägger musikhatet åt sidan och glömmer genrer kan vi lyssna på riktigt, vilket jag tror gör alla gott. Musik är trots allt till för att berika våran vardag. Jag har plockat ihop en spellista med spår från dubstepens tidigare historia till den modernare vi ser nå ut till massorna idag:

Dubstep for dummies

//Chun Kit To.

Årets bästa skivor enligt Popkollektivet










Håll muspekaren över skivomslaget för att se artist och albumtitel.


// Robin Söderström & Pär Brolin

Ace ikväll!

 

Ikväll spelar Joachim Jacobs och Simona De Giorgio från Popkollektivet på indiegolvet. De första timmarna ägnas helt och hållet åt 90-talet, årtiondet som har fått oförtjänt mycket kritik. Årtiondet då svensk indie och britpop växte fram, bland annat. Ni kommer att bjudas på allt från Popsicle till Manic Street Preachers. Senare under kvällen radar duon upp låtar du trodde du hade glömt, blandat med oväntade danshits och det senaste i musikväg. Så ta på era blåjeans eller come as you are.

På övervåningen spelar Samuel Q Magnusson från Popkollektivet sin kompis Jonathan. Under DJ-namnet Blårött kommer duon spela bra förkrökspop som tex CEO, The XX och jj – samt mycket nytt från Veronica Maggios nya platta.

Tid: 22-03
Åldersgräns: 18

Inträde: 100:- (gratis innan 23)


//Popkollektivet.

Serenades!

Hemsida | Spotify | Facebook

 

Vilken dag! Äntligen ett nytt roligt popprojekt ifrån vårt avlånga land. Idag släppte Serenades sin första låt som går under namnet Birds. Det är en riktig svensk superduo som slagit ihop sina huvuden och börjat skriva tillsammans, Markus Krunegård från Laakso, och Adam Olenius från Shout Out Louds. Det kan inte bli annat än succé. Birds är en glad poplåt som ger mig vibbar från låten Viva la vida med Coldplay, fast med mer känsla. En perfekt låt nu när våren och värmen sprider sig över hela landet. Huvudtemat för låten är kärlek. Som det textfreaket jag är så tänkte jag publicera det jag tycker är den finaste delen i texten.

 

walking down an endless road
to you where the rivers flow
there was something missing in my life
now i know what love is all about

 

Serenades debut-ep går under samma namn som första låten Birds och släpps om en vecka, måndagen den 18 april. Det här är ett väldigt lovande projekt och jag lovar att återkomma med en recension när deras EP släppts. Första spelningen blir 26 maj på ett utav mina favoritställen i Stockholm, nämligen Södra Teatern. Pepp!

 

//Samuel Q Magnusson.


John Olav Nilsen og Gjengen!

Spotify | Event

 

När jag nu har utgett mig för att ha ett svenskfokus så kanske ni tycker jag är lite konstig som börjar med att tipsa om ett norskt band, men så får det bli idag. 23 april får Debaser Slussen finbesök utav vårt grannlands just nu mest lovande popband, John Olav Nilsen & Gjengen. Musiken dem skriver är väldigt varierad, därför är det svårt att placera dem i någon speciell subgenre. Om jag måste beskriva det i en mening skulle jag kalla det för mörk, melodiös pop med inslag av en ren desperation som man annars bara finner inom punken. Dem vandrar utan problem från att inleda med dystra distade gitarrer, till att helt plötsligt spela vackra popmelodier som får en att vilja skutta. Ett väldigt brett musiklandskap, där texterna knyter ihop allting perfekt tillsammans med den ibland vacklande desperata tonårsrösten som John Olav besitter. Hittills har dom åstadkommit två högklassiga popalbum, med det senaste som släpptes så nyligen som 7 februari.

 

Texterna som jag tycker är bland det bästa jag hört, är ofta baserade på olycklig kärlek, och stundtals så träffar raderna en så hårt i hjärtat att man undrar om det inte är Håkan Hellström som fått för sig att översätta sina texter till norska. Så är inte fallet men man märker att John Olav inspirerats av våra svenska textförfattare och sedan skildrat allt en aning mörkare. Den finaste raden enligt mig beskriver känslan när man offrar för mycket av sig själv för någon annans skull. Vi hittar den i låten Hull i himmelen (videoklipp) från första albumet” For sant til å være godt” .

 

”det gikk opp for seint att eg faktisk hadde skjært av meg armen min for å holde din”

 

Om första albumet är en fin tonårskärlek som byggdes upp och föll isär, så kan man säga att det andra albumet  är en fortsättning på det, fast lite mer känslan utav en förvirrad ung mans försök till att förstå vad som egentligen hände och hur vardagen ska orkas med. Det är simpelt, vilket också gör det lätt att relatera till och känna igen sig i.

 

Det är helt klart ett band värt att hålla ögonen på, och jag hoppas att vi ses den 23 april på Debaser Slussen. Jag låter John Olav avsluta med några fina rader.

 

”så si det til meg når du ikkje har det bra, få meg til å føle meg bedre”

 

 

//Samuel Q Magnusson.


Popkollektivet expanderar!

Även om Popkollektivet är en tydligt nischad blogg som utgår från vissa preferenser känner vi att det fattats något i flödet. Nämligen electropop! För att fylla kunskapsluckan har vi rekryterat Chun Kit To som ny electropop-skribent.

En till ny skribent är Samuel Q Magnusson. Han har en förkärlek till svenskpop. Musik för honom är inte bara ackord och melodier, utan texter och historian bakom en låt betyder mer för honom än vilken skönsjungande röst i världen.


Kit kommer guida er genom den elektroniska musikens förlovade land och genom sina inlägg bli en frisk fläkt bland all indie. Medans Samuel kommer med mer djupgående tankar om svensk musik.

Vi hälsar dessa herrar varmt välkomna!


//Popkollektivet

Ace 2 April!

Hemsida | Event

 

På lördag mina kära vänner kommer vi åter att inta stora dansgolvet på Ace och vi kommer att bjuda på ett kalas av indiedängor, popklassiker o dom härligaste 80-talslåtarna och mycket mer! Fest!

 

Ses vi där?

 

ACE | MANGO | SVEAVÄGEN 36 | 21 – 03 | 18 ÅR | 100 KR
Gratis inträde och billig öl kl 21-23

 

//Simona De Giorgio och Joachim Jacobs.


The Pains of Being Pure At Heart - Belong

 

Nu är The Pains Of Being Pure At Heart's sista singelsläpp innan skivan 'Belong' här. Det är alltså inte 'Heart in Your Heartbreak' som det tidigare spekulerats om, utan denna singel som blir titelspår. Även de elva låtar som kommer vara med på albumet är nu officiellt publicerade på bandets hemsida. 'Say No To Love', som vi trodde var förstasingel till plattan, finns inte med överhuvudtaget utan är alltså en ren B-sida. Inte heller nån av B-sidorna till 'Heart in Your Heartbreak eller nya singeln 'Belong' finns med.

Se hela låtlistan HÄR.

Hur låter nya singeln då? Vi känner igen gitarrslingorna, men kompgitarren har en råare distortion. Kanske är det producenten Alan Moulder, som "proddat" åt My Bloody Valentine och Smashing Pumpkins innan, som vridit lite på rattarna? Melodin finns hursomhelst kvar, och det är vi glada över.

Håll utkik efter albumet som släpps 29e Mars. Kommer garanterat bli en utav vårens stora pophöjdpunkter!

//Robin Söderström.

Guards - Cover songs 7 inch‏

 

En av Guards tydliga grundidéer är att inte fastna i gamla banor, ständigt vidga sina vyer och anamma nya influenser. En fräck genrespretning som också lovordades när jag recenserade New York-bandets senaste Ep i december. Nu fortsätter man på den inslagna vägen med en nykomponerad vinylsjua endast bestående av tre covers av en varierande skara akter. I kronologisk ordning tolkas Metallicas Motorbreath, Vampire Weekends Taxi Cab följt av avslutande M.I.A: s Born free. Tre original som fått helt nya kostymer. Då syftar jag inte på den där somrigt gråa siluetten som bäres vid sorglösa och förväntansfulla tillfällen som bröllop och student utan snarare den becksvarta begravningsmunderingen. Svärtad wall of sound I stil med Jesus and Mary Chain, Slowdive och till viss del The Chameleons på ett hörn är ledordet. Mest imponerande blir det i lugna Motorbreath där yvigt mäktig sång och gitarr i perfekt harmoni träffar rakt in i själ och hjärta.

 

Bästa spår: Motorbreath

 

Sjutummaren går att ladda ner gratis: HÄR.

 

 

//Pär Brolin.


Svante Thuresson - Columbus‏

 

Skörden av Kent-covers är blygsam. Trots det starka avtryck ”Sveriges största rockband” (omstridd titel, jag vet) trots allt gjort på den nationella musikscenen borde tolkningarna vara fler till antalet. Visst, försök har gjorts av bl.a. Ensamhushåll och Caroline Wallin Pérez men med blandat resultat. Pérez försökta jazzifiera kentkatalogen men misslyckades (med undantag för fina Pärlor) att förmedla och bevara samma unika nerv och känsla som Jocke Berg nästan kan söka patent för i musiksverige. Hon skulle sneglat på en av genrens giganter. Pensionärsjazz och Kent låter inte som en självklar kombination men faktum är att Svante Thuresson gör ett bra jobb med Tillbaka Till Samtiden-spåret Columbus. Det är ett stilla hantverk utan onödig utfyllnad. Bara Svantes enastående röst och lyriken står i fokus. Bergs fantastiska text får glänsa ännu mer än i originalet. Covern är en av flera på Thuressons kommande album Regionala Nyheter: Stockholmsdelen som släpps den 20 april.

 

 

Spåret går att hitta kostnadsfritt på Svante Thuressons Facebooksida: HÄR.

 

 

 

 

//Pär Brolin

Februariplaylist‏

Här kommer en lista med de låtar vi tyckte var bäst under februarimånad. Vissa artister kunde givetvis ha flera låtar med. En låt per artist gäller dock här. Mycket nöje!

Sean Rowe - Jonathan
Glasvegas - Euphoria, Take My Hand
Alexis Weak - 112
Beady Eye - The Roller
Cowboy Junkies - Flirted With You All My Life
PJ Harvey - The Glorious Land
Fleet Foxes - Helplessness Blues
Asobi Seksu - Sighs
Iron & Wine - Walking Far From Home
The Streets - Lock The Locks
The Phoenix Foundation - Golden Ship
Jonny - Circling The Sun
OH NO OH MY - Walking In To You
Drive-By Truckers - I Do Believe
The Strokes - Under Cover of Darkness
Mogwai - Death Rays
Bright Eyes - Shell Games
The Sand Band - Set Me Free
Erik Hassle - Are You Leaving
Chapel Club - Blind
The Vaccines - Post Break-Up Sex
First Love Last Rites - I'm Gone
The GO! Team - Buy Nothing Day
Deerhoof - Behold A Marvel in the Darkness
Niklas Von Arnold - Don't Do Nothing
iceage - Remember
Gill Scott-Heron & Jamie XX - NY Is Killing Me
Minks - Kusmi
Wire - Adapt
British Sea Power - Living Is So Easy
The Decemberists - January Hymn
Lykke Li - I Follow Rivers
Me And My Army - The Only One
Syket - Let It Heal


Lyssna: Popkollektivet; februari

//Popkollektivet.

Tidigare inlägg
RSS 2.0