popkollektivet

Mediefientliga eller bara en stilstudie i PR? I vanlig ordning när det gäller Kents förehavanden går meningarna isär. Vare sig det gäller massiva tältturnéer, vitklädda konserter, kryptiska pressbilder eller chockreleaser av fullängdare. P4 Sörmlands skribent Fredrik Blomberg t.ex. sparar inte på kritiken när han i en debattartikel på journalisten.se kommenterar bandets senaste lanseringsstrategi i samband med kommande plattan Jag Är Inte Rädd För Mörkret (släpps 25/4).  ”En gemensam presskonferens är ett stort förakt mot radio, TV och tidningar”. Kent har städse valt sina tidigare medieframträdanden med stor omsorg men att helt välja bort att utföra enskilda intervjuer med etablerade mediehus får ändå betraktas som något banbrytande. Istället bjöd man dagen till ära, i sann ”alla ska med”-anda, in hela mediesfärens aktörer, inklusive fans, frilansande journalister och ”relativt seriösa bloggare” som undertecknat, till en gemensam presskonferens i Berns stilfulla stora salong. Självfallet en trevlig möjlighet för unga aspirerande journalister att samla på sig erfarenhet men jag kände trots allt, i likhet med Blomberg, en viss skepsis inför hur pass djupgående svar som formatet skulle tillåta. Jag kan dessutom inte låta bli att tänka tanken att hela arrangemanget andas maktuppvisning av rocksveriges allra största elefant. Kent sätt att hånfullt likställa gammalmedia med bloggsfärens amatörer. Bara för att de kan.

Två timmar senare visar sig min oro vara obefogad. Vi möttes av en podiekvartett vid gott lynne som tålmodigt och så utförligt som möjligt försökte svara på åhörarnas olika spörsmål. Frågor av otroligt skiftande kvalité ska väl dock tilläggas. Matvanor till långsökta teorier kring enskilda textrader behandlades. I vanlig ordning stängde Jocke Berg dörren till förklarningar runt låtars betydelse och inspirationskälla. Poänglöst och själsdödande enligt upphovsmannen. Eventuella kentforum-konspirationsteoretiker gick således bet. Förutom några fräscha turnédatum var scoopfaktorn överlag relativt låg. Tankarna kring att damma av sedan länge nedgrävda singeln Kräm inför stundande turné tillhör en av de utstående höjdpunkterna. Nyfiken på vad som sades i övrigt? Lyssna nedan.

//Pär Brolin

Inträde: 100:- (gratis innan 23)

Hemsida | Spotify | Facebook

Vilken dag! Äntligen ett nytt roligt popprojekt ifrån vårt avlånga land. Idag släppte Serenades sin första låt som går under namnet Birds. Det är en riktig svensk superduo som slagit ihop sina huvuden och börjat skriva tillsammans, Markus Krunegård från Laakso, och Adam Olenius från Shout Out Louds. Det kan inte bli annat än succé. Birds är en glad poplåt som ger mig vibbar från låten Viva la vida med Coldplay, fast med mer känsla. En perfekt låt nu när våren och värmen sprider sig över hela landet. Huvudtemat för låten är kärlek. Som det textfreaket jag är så tänkte jag publicera det jag tycker är den finaste delen i texten.

walking down an endless road
to you where the rivers flow
there was something missing in my life
now i know what love is all about

Serenades debut-ep går under samma namn som första låten Birds och släpps om en vecka, måndagen den 18 april. Det här är ett väldigt lovande projekt och jag lovar att återkomma med en recension när deras EP släppts. Första spelningen blir 26 maj på ett utav mina favoritställen i Stockholm, nämligen Södra Teatern. Pepp!

//Samuel Q Magnusson.

Spotify | Event

Texterna som jag tycker är bland det bästa jag hört, är ofta baserade på olycklig kärlek, och stundtals så träffar raderna en så hårt i hjärtat att man undrar om det inte är Håkan Hellström som fått för sig att översätta sina texter till norska. Så är inte fallet men man märker att John Olav inspirerats av våra svenska textförfattare och sedan skildrat allt en aning mörkare. Den finaste raden enligt mig beskriver känslan när man offrar för mycket av sig själv för någon annans skull. Vi hittar den i låten Hull i himmelen (videoklipp) från första albumet” For sant til å være godt” .

”det gikk opp for seint att eg faktisk hadde skjært av meg armen min for å holde din”

Om första albumet är en fin tonårskärlek som byggdes upp och föll isär, så kan man säga att det andra albumet  är en fortsättning på det, fast lite mer känslan utav en förvirrad ung mans försök till att förstå vad som egentligen hände och hur vardagen ska orkas med. Det är simpelt, vilket också gör det lätt att relatera till och känna igen sig i.

Det är helt klart ett band värt att hålla ögonen på, och jag hoppas att vi ses den 23 april på Debaser Slussen. Jag låter John Olav avsluta med några fina rader.

”så si det til meg når du ikkje har det bra, få meg til å føle meg bedre”

//Samuel Q Magnusson.

Hemsida | Event

På lördag mina kära vänner kommer vi åter att inta stora dansgolvet på Ace och vi kommer att bjuda på ett kalas av indiedängor, popklassiker o dom härligaste 80-talslåtarna och mycket mer! Fest!

Ses vi där?

ACE | MANGO | SVEAVÄGEN 36 | 21 – 03 | 18 ÅR | 100 KR
Gratis inträde och billig öl kl 21-23

//Simona De Giorgio och Joachim Jacobs.

En av Guards tydliga grundidéer är att inte fastna i gamla banor, ständigt vidga sina vyer och anamma nya influenser. En fräck genrespretning som också lovordades när jag recenserade New York-bandets senaste Ep i december. Nu fortsätter man på den inslagna vägen med en nykomponerad vinylsjua endast bestående av tre covers av en varierande skara akter. I kronologisk ordning tolkas Metallicas Motorbreath, Vampire Weekends Taxi Cab följt av avslutande M.I.A: s Born free. Tre original som fått helt nya kostymer. Då syftar jag inte på den där somrigt gråa siluetten som bäres vid sorglösa och förväntansfulla tillfällen som bröllop och student utan snarare den becksvarta begravningsmunderingen. Svärtad wall of sound I stil med Jesus and Mary Chain, Slowdive och till viss del The Chameleons på ett hörn är ledordet. Mest imponerande blir det i lugna Motorbreath där yvigt mäktig sång och gitarr i perfekt harmoni träffar rakt in i själ och hjärta.

Bästa spår: Motorbreath

Sjutummaren går att ladda ner gratis: HÄR.

//Pär Brolin.

Skörden av Kent-covers är blygsam. Trots det starka avtryck ”Sveriges största rockband” (omstridd titel, jag vet) trots allt gjort på den nationella musikscenen borde tolkningarna vara fler till antalet. Visst, försök har gjorts av bl.a. Ensamhushåll och Caroline Wallin Pérez men med blandat resultat. Pérez försökta jazzifiera kentkatalogen men misslyckades (med undantag för fina Pärlor) att förmedla och bevara samma unika nerv och känsla som Jocke Berg nästan kan söka patent för i musiksverige. Hon skulle sneglat på en av genrens giganter. Pensionärsjazz och Kent låter inte som en självklar kombination men faktum är att Svante Thuresson gör ett bra jobb med Tillbaka Till Samtiden-spåret Columbus. Det är ett stilla hantverk utan onödig utfyllnad. Bara Svantes enastående röst och lyriken står i fokus. Bergs fantastiska text får glänsa ännu mer än i originalet. Covern är en av flera på Thuressons kommande album Regionala Nyheter: Stockholmsdelen som släpps den 20 april.

Spåret går att hitta kostnadsfritt på Svante Thuressons Facebooksida: HÄR.