Årets bästa låtar.
Nu har vi samlat 100 låtar vi tyckte förgyllde år 2011, tagna från 100 olika skivor.
Många nämnda och många glömda. Hursomhelst en riktigt fet playlist!
Kan popåret 2012 leva upp till det fantastiska år vi haft? Vi hoppas det!
Från popkollektivet till er alla önskas en god jul och ett gott nytt år!
Spotifylänk till årets bästa låtar
/ Robin & Pär
Eldkvarn, 40 år - Cirkus 18/12
Ljudet på Cirkus är långa stunder under all kritik, Pluras mick är tillsynes endast en attrapp, det nya materialet lyfter inte (Tårar Från En Clown undantaget) och Mauro Scocco lyckas på något sätt slarva bort diskografins kanske finaste Kerouac-ögonblick (Det Regn Som Faller). Men det gör ingenting. Inga misstag är för stora en kväll som denna. Alla felsteg är ursäktade på förhand när Sveriges svar på The Band firar 40 år i rockens tjänst och gör sin egen version av The Last Waltz.
Det är nästan omöjligt att undgå parallellen till The Bands stjärnspäckade avskedsspelning i San Francisco 1976 som förevigades av Martin Scorsese. Även om SVT står för regin i afton och de assisterande birollsinnehavarna heter Hellström, Winnerbäck och Wendin istället för Dylan, Clapton och Young så är ändå känslan av ”jag var där!” berättigad. Helt enkelt ett stycke svensk musikhistoria som sker framför mina förtrollade ögon. Jag bevittnar en luggsliten orkester vars hunger borde mättats rejält vid det här laget men som vägrar lämna in sin avskedsansökan. Ett outtröttligt pack av utrotningshotade rockproletärer vars passion på samma gång är lika inspirerande som nedslående för en ensam 80-talist på läktaren. Fråga bara Håkan Hellström som stod för spelningens oförglömligaste sekunder under avslutande 3:ans Spårvagn när han i spontan upprymdhet med storkkliv springer tillbaka in på scenen och tar Carla Jonssons mickstativ i sitt våld. Håkan förstod vidden, jag hoppas att fler än han nåddes av samma insikt.
Bästa spår: Fulla För Kärlekens Skull, Mina Stjärnor Har Slocknat, Alice.
//Pär Brolin.
Aleks - Inte Längre Fiender
Aleksander ”Aleks” Manoljovic har under snart tio års tid sjungit in refränger på Ison & Filles låtar och är även medlem i hiphopgruppen Highwon sedan 2001. Nu är han aktuell med sin första soloskiva Inte längre fiender.
Jag måste erkänna att jag till en början hade lite svårt för Aleks sångröst. Den kändes en aning kladdig, men blir med tiden allt mer behaglig att lyssna på. Textmässigt är Aleks en oslipad diamant. Raderna levereras med samma språkliga lekfullhet som när kompisarna Ison & Fille skapar musik, men med ett helt annat djup, och en ärlighet som känns långt in i hjärtat. Även om nödrimmen många gånger duggar tätt, så är det petitesser i sammanhanget.
På inledningsspåret Ny man sjunger Aleks om att han tidigare var full av hat, men nu äntligen har hittat den rätta vägen. Därefter följer 50 minuter av livshistorier från Stockholms södra förorter. Ackompanjerad av Masse Salazars tidlösa beats bjuder Aleks lyssnaren på en mycket angenäm resa. Det finns vissa låtar, bl.a. den förfärliga Va dig själv som kunde ha förkastats, men överlag är detta en väldigt stark debutskiva av Svensk souls just nu starkast lysande stjärna.
Bästa spår: Ny man, Hoppas, En dröm
// Henning Mårtensson
Årets bästa skivor enligt Popkollektivet
Håll muspekaren över skivomslaget för att se artist och albumtitel.
Ryan Adams - Ashes & Fire
Melodierna är mestadels stillsamt tillbakalutande och lagom härligt countrygungande. Arrangemangen likaså. Ibland sprattlar de iväg lite, som i snärtiga titelspåret och i »Chains Of Love«, dock aldrig mer än att slutprodukten fortfarande känns både kompakt och sammanhängande. Jämnheten är skivans kanske tydligaste styrka, samtidigt som topparna fortfarande är väldigt höga. Som allra bäst mår jag i ljuvliga »Lucky Now« eller makalösa sitta-inne-när-regnet-piskar-utanför-balladen »I Love You But I Don't Know What To Say«.
Att Ryan Adams skrivit en av 2011 års bästa plattor är ett faktum. Vem f-n hade trott det för ett par år sedan?
Bästa spår: Lucky Now, I Wanna Love You But I Don't Know What To Say, Do I Wait
// Robin Söderström
The Roots – Undun
Hiphop-gruppen The Roots från Philadelphia har under lång tid experimenterat med sitt musikaliska uttryck. Kvaliteten har alltid funnits där, men samtidigt har det, i mitt tycke, alltid känts som att någonting har saknats. För mycket av innehållet har spretat åt olika håll för att engagera i längden. Därför blir jag extra glad när jag för första gången lyssnar igenom bandets trettonde fullängdare Undun. Efter den andra- och tredje genomlyssningen har känslan av eufori och lycka kedjat sig fast i min kropp och vill inte släppa taget. Jag vill bara öppna fönstret och skrika; ”The Roots har hittat hem!” så högt jag kan, men låter istället bli, och väntar med superlativen till denna recension.
Jag skulle vilja gå så långt som att säga att detta är en av de bästa hiphop-skivorna i modern tid. Allting är snyggt och välgjort som alltid när det handlar om The Roots, men samtidigt finns också den där röda tråden där som inte alltid har funnits där tidigare. Det finns inte ett svagt spår på hela skivan och låtarna övergår i varandra på ett så snyggt sätt att man överrumplas varje gång. Soundet skiftar hela tiden mellan hårt och mjukt och det underbart souliga beatsen i t.ex. One time och Kool On tar mig tillbaka till sommaren. En tid på året som annars är lätt att glömma bort när man kämpar sig hem från skolan i motvind och snålblåst. Denna skiva är en tidig julklapp till alla hiphop-älskare, och en perfekt ingång till alla som vill bekanta sig med genren.
Bästa spår: Kool on, Stomp, Make My, One Time
Kurt Vile - So Outta Reach EP
Trots att So Outta Reach är just kvarvarande spillror från inspelningen av förtjusande Smoke Ring For My Halo är det inte fråga om att mjölka några trogna följeslagare. Åtminstone tre av sex spår hade inte på något sätt skämt ut sig på Viles främsta milstolpe hittills. Det öronbedövande mullret i Springsteen-covern Downbound Train och behagligt svävande numret Life’s A Beach lyser allra starkast i vintermörkret. I synnerhet för den som föredrar Viles något mer skramligare liveuppträdanden tillsammans med überskickliga The Violators anländer julen tidigt i år.
Bästa spår: Life’s A Beach, Downbound Train, The Creature.
//Pär Brolin.
