popkollektivet

Spotify

 

Ingen dålig titel för en debutant inte. Sean Rowe visar dock genast att han är mer än bara en kaxig uppstickare. Snarare är detta ett bevis på en fruktansvärd singer/songwriter-begåvning han valt att hålla undangömd fram tills nu. Texterna är skrivna med sådan omsorg och ärlighet att han förmodligen klottrat ner dem med sitt eget blod. Hans barytona röst är så känsloladdad att den skär hål i högtalarna, som en lite mindre hes Gill Scott-Heron. Stämningen är nedstämd och ger mycket utrymme åt de ärliga och nakna texterna, och hans fantastiska röst. Produktionen är ofta minimalistisk. En akustisk gitarr, ibland lite slide guitar, ibland lite stråkar, alltid med rösten i centrum. Vilken jävla fullträff!

Bästa spår: Varenda ett utav dem. 'Jonathan' är dock det spår som sticker ut mest.

 

//Robin Söderström.

Här kommer en lista med de låtar vi tyckte var bäst under februarimånad. Vissa artister kunde givetvis ha flera låtar med. En låt per artist gäller dock här. Mycket nöje!

Sean Rowe - Jonathan
Glasvegas - Euphoria, Take My Hand
Alexis Weak - 112
Beady Eye - The Roller
Cowboy Junkies - Flirted With You All My Life
PJ Harvey - The Glorious Land
Fleet Foxes - Helplessness Blues
Asobi Seksu - Sighs
Iron & Wine - Walking Far From Home
The Streets - Lock The Locks
The Phoenix Foundation - Golden Ship
Jonny - Circling The Sun
OH NO OH MY - Walking In To You
Drive-By Truckers - I Do Believe
The Strokes - Under Cover of Darkness
Mogwai - Death Rays
Bright Eyes - Shell Games
The Sand Band - Set Me Free
Erik Hassle - Are You Leaving
Chapel Club - Blind
The Vaccines - Post Break-Up Sex
First Love Last Rites - I'm Gone
The GO! Team - Buy Nothing Day
Deerhoof - Behold A Marvel in the Darkness
Niklas Von Arnold - Don't Do Nothing
iceage - Remember
Gill Scott-Heron & Jamie XX - NY Is Killing Me
Minks - Kusmi
Wire - Adapt
British Sea Power - Living Is So Easy
The Decemberists - January Hymn
Lykke Li - I Follow Rivers
Me And My Army - The Only One
Syket - Let It Heal


Lyssna: Popkollektivet; februari

//Popkollektivet.

Spotify

 

Skotska gitarrmogulerna bjuder på årets kaxigaste titel och tar med oss på en härlig postrockig resa. Inte avsevärt hardcore kanske, titeln till trots, men ack så stämningsfullt det är. Elektroniskt blandas med shoegazeburrande gitarrer som blandas med vackra synth/orgel/piano-slingor. Färden går svävande bitterljuvt framåt och när vi efter 23 minuter långa slutspåret 'Music For A Forgotten Future' är tillbaka vill jag bara hoppa på igen - och igen.

Bästa spår: Slutspåret är ren och skär magi. Ni som vill ha något kortare, lyssna på 'San Pedro'. Jocke Berg skulle byta bort tre fingrar för att få sätta text och melodi på denna instrumentala "kentlåt".

 

//Robin Söderström.

Spotify

 

Spotify

 

Mästarna av ljuvlig stämsång är tillbaka. Även om undertecknat personligen inte tillhör den hysteriskt jättefrälsta skaran kvalar utan diskussion Fleet Foxes kommande fullängdare in som en av de mest intressanta släppen under 2011. Fanatiker får vänta tills 3:e maj innan Helplessness Blues lämnar skivpressarna. Tar det emot att vänta så länge? Stilla abstinensen genom att spela sönder det vackra titelspåret så länge!

//Pär Brolin.

Spotify

2009 skulle blivit Erik Hassles år. Signad av brittiskt storbolag skulle han ta Sverige och världen med storm och siades bli Sveriges nya stora popexport. Men trots Grammis och P3-Guldutmärkelse för främsta nykomling uteblev den riktigt stora uppståndelsen på hemmaplan som internationellt. Debuten stämplades som för radiovänlig och lättsmält av kritikerkåren. För att öka sin kredibilitet och ta nästa utvecklande steg i karriären har Katrineholmssonen sett sig om i jakten på musikaliskt utbyte. Han fann de gamla beprövade Kenträvarna Joakim Berg och Martin Sköld. Med sin gemensamma småstadsbakgrund som främsta inspirationskälla har de tillsammans skapat minialbumet Mariefred Sessions som släpps den 23:e mars. Kentarna har utan tvekan satt sin prägel på skivan. Även om första singeln Are You Leaving fortfarande lider av Hassles något okarismatiska och tunna röst känns dess fina produktion och starka refräng igen från Röd och En Plats I Solen. Exakt rätt väg att vandra och utforska för den ändå uppenbart begåvade 22-åringen om ni frågar mig. 



// Pär Brolin

Spotify

 

Ryktet säger att delar av The Sand Band kommer utgöra kompband till Noel Gallaghers kommande soloprojekt. Det gjorde det svårt för en gammal Oasisanglofil som mig att hålla fingrarna borta. Jag borde inte fallit för frestelsen. Liverpoolbandet är tyvärr lika intetsägande som sitt träiga gruppnamn och tillför ingenting nytt till poplandskapet. Förutom den briljanta inledande poppärlan Set Me Free är övriga skivan en ständig jakt på ett stämningsfullt och mjukt akustiskt sound som tyvärr aldrig lyfter och i slutändan endast resulterar i ett tråkigt Fleet Foxes eller ett torrt The Verve. En lätt irriterande känsla infinner sig eftersom flertalet av låtarna har potential som inte utnyttjas. Istället stannar de allt som oftast vid ofärdiga skal som fortfarande befinner sig på demostadiet. Jag tvivlar sällan på ditt omdöme Noel. Men här finns det verkligen skäl att tänka om.

Bästa spår: Set Me Free

 

 

//Pär Brolin.

Bästa spår: Eventually




// Robin Söderström.

Vi på Popkollektivet kommer att börja med att skriva ut en poängskala till varje recension som vi skriver. Det är för att ni lättare ska få en inblick och ett intryck av vad personen som skriver känner för konserten eller skivan som recenseras.
Vi har en skala på 1-5 där 5 är högst och 1 är lägst. Det kommer vi att visar i antal P, precis som ni ser här under.





//Popkollektivet.

Årets första uttalande från Radiohead's planet har landat. Nya albumet The King of Limbs, det åttonde i ordningen, kommer att släppas för nedladdning på bandets hemsida den 19:e Februari. Med tanke på att bandet släppte både ett utav 90-talets bästa album (OK Computer eller The Bends, - välj själv!), och ett utav 00-talets bästa (Kid A), är förväntningarna självklart atmosfäriska. Med förra skivan In Rainbows (År 2007's bästa?) visade man att man verkligen inte dalar utan snarare fortsätter stiga och lämna moder jord för att från sin egen planet i "Dead Air Space" leda musikutvecklingen. Blir The King of Limbs 10-talets bästa?


// Robin Söderström.

Det här ser bara mer och mer lovande ut. Om det mot förmodan lyckats undgå någon så har Glasvegas släppt sin andra singel från sitt kommande album.
Precis så storslaget, mäktigt och övertygande som man hade hoppats på. För er som parkerat totalt under stenen pågår det även för tillfället ett intervjuserie med bandet på utmärkta SVT-bloggen PSL.


//Pär Brolin.

 

Drygt fem och ett halvt år och tre soloplattor har passerat sedan The Strokes släppte sitt tredje studioalbum First Impressions Of Earth. Fjärde albumet Angels är på ingång (21:a Mars) och redan nu bjuds vi på det första smakprovet i form av singeln Under Cover of Darkness. Av singeln att döma har bandet inte, trots åren som passerat och att tre av bandmedlemmar gjort musik i andra forum, växt ifrån sitt karaktäristiska sound. Albert Hammond Jr's gitarrslingor fortsätter dansa runt längs melodin, Julian Casablancas röst låter fortfarande som efter två ciggpaket och en flaska Jameson och trummor och bas pumpar på okomplicerat men inte ineffektivt som vanligt. Mycket är sig likt med andra ord, och skönt är väl det. Under Cover of Darkness är en melodistark poppärla som får en att hoppas på att New York-grabbarna kan hitta tillbaka till melodierna från debuten. Vi väntar med spänning!

Singeln finns att ladda hem, helt lagligt, på bandets hemsida. HÄR.

 

//Robin Söderström.

Ett av de album vi längtar mest över här på popkollektivet är helt klart NME-hypen The Vaccines kommande debutalbum What Did You Expect From The Vaccines?. Plattan släpps den 21:a Mars, men smakproven har inte låtit vänta på sig. Redan i slutet av November förra året presenterade man sig med tvåspåriga singeln Wreckin' Bar (Ra Ra Ra)/ Blow It Up och i slutet av förra månaden följde man upp med ytterligare en dubbelspårig singel, Post Break-Up Sex/ We're Happening. Soundet är rått och rätt så stökigt, med tydliga influenser från punkscenen och kanske framförallt Ramones, men även Joy Division-fragment smyger sig in på sina ställen.

Är det fler precis som vi på popkollektivet som inte orkar vänta dryga månaden till, kommer här nedan en ihopsamling youtubeklipp som smakprov. Singlarna finns även att lyssna på på Spotify.


1. Wreckin' Bar (Ra Ra Ra)
2. If You Wanna
3. Lack Of Understanding
4. Blow It Up
5. Wetsuit
6. Norgaard
7. Post Break-Up Sex
8. Under Your Thumb
9. All In White
10. Wolf Pack
11. Family Friend

//Robin Söderström.

Att skäggossen Sam Beam hade storartad talang inom sig märktes redan på förra plattan The Shepherd’s Dog. På nya Kiss Each Other Clean har soundet och texterna finslipats och resultatet är lika bländande som stjärnan han utvecklats till. Skivan spretar åt många olika håll och är en mäktig blandning av såväl funkiga toner, jazziga saxofoner och Beach Boys-vibbar, men också ett vemodsfullt allvar. En vandring genom ett mörkt okänt landskap, där du inte vet vad som lurar härnäst men samtidigt tryggas av sällskapet av någon du gillar, något som får dig att vilja gå vidare.


Bästa spår: Walking Far From Home (lyssna på den makalösa texten!)



//Robin Söderström.