popkollektivet

 

Chaz Bundick, mannen bakom Toro Y Moi har sedan debuten Causers of This, försett oss med finkänslig elektropop som förgyllt förfester världen över. Nu släpper Bundick, sitt tredje album och jag kan med glädje rapportera att ingenting förändrats. De fantastiskt snygga och välpolerade slingorna som blivit Bundicks signum återfinns även här, som stilrena små knivar i ett minimalistiskt kök någonstans i [fyll i valfri trendig stadsdel]. Det är både vasst, lätt och mörkt, stundtals sammetslen chillout-musik och stundtals tvingas jag använda ordet dansant (ett ord jag inte vanligtvis slänger mig med, men den här gången rättfärdigat och i ordets bästa mening) för att beskriva låtar som So Many Details och Rose Quartz. Det är stämningsfullt och sensuellt, smått frestande att ta med sig in i sovrummet men gör sig troligen bäst i en rejäl subwoofer riktad ut mot gatan.

Den oerhört hyllade förra plattan Underneath the Pine, var ett elektropopsmästerverk av sällan skådade slag. Till en början tycker jag mig detta vara sant även för Anything in Return, men mot slutet får jag känslan av att låtarna flyter ihop. Anything in Return hänger i tamburen med ytterrocken och skorna på, handen på dörrvredet men den vägrar gå. Står där och talar om sina problem lite för länge. I stort är det en fantastisk platta och precis som en älskad vän som inte förstår när det är dags att gå, så förlåter jag den och fortsätter att lyssna.

Bästa spår: Rose Quarts, Say That, Never Matter