Mac Demarco - 2
"2" är Mac Demarco's första fullängdare, en resa genom en kanadensisk förort täckt i rökridå. Den kanadensiske singer-songwritern har varit relativt okänd utanför landsgränserna men nu har han tagit första steget över tröskeln till en plats i det allmänna medvetandet. Eller kanske borde jag säga andra steget? Det släpptes nämligen en EP undertecknad Demarco tidigare i år, "Rock and Roll Night Club". EP:n delar inte speciellt mycket sound-mässigt med "2" men tjänade till att skänka lite uppmärksamhet till den mycket idiosynkratiske Demarco. Något som jag är obeskrivligt tacksam över, för jag hyser misstankar om att det här är början på en mycket intressant musikkarriär.
På "2" skriver Demarco om de njutningsbara tillfällena i vardagen samtidigt som han hela tiden uppehåller en dunkel underton. Inledningsspåret "Cooking Up Something Good" ger till början intrycket att handla om en slö eftermiddag hemma hos föräldrarna. Men snart inser en uppmärksam lyssnare att den handlar om fadern som i källaren kokar crystal meth. Demarco lyckas ständigt väva in denna typen av historier i sina texter och "2" är i sig ett eget uppfuckat universum, där kärleken till morgoncigaretten är lika stor som den till första kärleken. "Ode To Viceroy" är en 3.53 minuter lång kärleksförklaring till cigaretter och det är få singer-songwriters som lyckas övertyga om kärleken till partnern som han gör till morgon-ciggen.
"2":s styrka ligger framför allt i den bubblande gitarren som osar fram genom låtarna, införlivandes lyssnaren i ett sextiotals-aktigt gung och fungerar som en livlina genom hela plattan. Demarco's sång låter lite som om han kanaliserar sin egen cigarett och det är bara gitarren som slår hål i det klädsamma röktäcke han rör upp.
På "2" skriver Demarco om de njutningsbara tillfällena i vardagen samtidigt som han hela tiden uppehåller en dunkel underton. Inledningsspåret "Cooking Up Something Good" ger till början intrycket att handla om en slö eftermiddag hemma hos föräldrarna. Men snart inser en uppmärksam lyssnare att den handlar om fadern som i källaren kokar crystal meth. Demarco lyckas ständigt väva in denna typen av historier i sina texter och "2" är i sig ett eget uppfuckat universum, där kärleken till morgoncigaretten är lika stor som den till första kärleken. "Ode To Viceroy" är en 3.53 minuter lång kärleksförklaring till cigaretter och det är få singer-songwriters som lyckas övertyga om kärleken till partnern som han gör till morgon-ciggen.
"2":s styrka ligger framför allt i den bubblande gitarren som osar fram genom låtarna, införlivandes lyssnaren i ett sextiotals-aktigt gung och fungerar som en livlina genom hela plattan. Demarco's sång låter lite som om han kanaliserar sin egen cigarett och det är bara gitarren som slår hål i det klädsamma röktäcke han rör upp.
Bästa spår: Freaking Out The Neighborhood, My Kind Of Woman, Ode To Viceroy.
//Oskar Alsing.
Kommentarer
Trackback
