Jonas Lundqvist - Så e de me de
Spotify
Sist vi hörde från Jonas Lundqvist var under artistnamnet Jonas Game, texterna skrivna på engelska och musiken klassisk indiepop i bred bemärkelse, GBG-indie för att vara mer specifik. ADHD-skivan från 2007 innehöll flera väldigt starka spår. Höga förväntningar på "uppföljaren" således höga och befogade.
Den forne Bad Cash-trummisen framhåller gärna det enorma arbete han lagt ner för att färdigställa skivan, och det är också något som märks på slutprodukten. Det känns att baktanken om hur skivan skulle låta och vad den skulle förmedla hela tiden drivit den mot den plats den till slut hamnat i. Att jag fått vänta på den så länge att jag en period orades över om han gått upp i rök, glöms snabbt bort när jag upptäcker att den drivits från Göteborgs indieklubbscen och störtdykit rakt ner i Manchesters dito - klassiska Hacienda.
Skivan präglas av tydliga basgångar och Madchester-beats. Inte för att jag på något sätt har något emot GBG-indien, men den platsen har varit väldigt välbesökt av svenska popartister sen Håkan Hellström stampade upp den för drygt tio år sedan. I och med den musikaliska nostalgitripp Jonas gör lämnar han också kvar en del av naiviteten och ungdomligheten som på något sett präglade Jonas Game-skivan. Kvar blir en något mognare, något modigare men absolut inte mindre angelägen skiva som både osar ett euforiskt svettigt Debaser-dansgolv, såväl som den är självreflekterande och begrundande. Ingen dålig kombo.
Bästa spår: Tänker på dig, Alla för sig, Hög över husen
// Robin Söderström
Den forne Bad Cash-trummisen framhåller gärna det enorma arbete han lagt ner för att färdigställa skivan, och det är också något som märks på slutprodukten. Det känns att baktanken om hur skivan skulle låta och vad den skulle förmedla hela tiden drivit den mot den plats den till slut hamnat i. Att jag fått vänta på den så länge att jag en period orades över om han gått upp i rök, glöms snabbt bort när jag upptäcker att den drivits från Göteborgs indieklubbscen och störtdykit rakt ner i Manchesters dito - klassiska Hacienda.
Skivan präglas av tydliga basgångar och Madchester-beats. Inte för att jag på något sätt har något emot GBG-indien, men den platsen har varit väldigt välbesökt av svenska popartister sen Håkan Hellström stampade upp den för drygt tio år sedan. I och med den musikaliska nostalgitripp Jonas gör lämnar han också kvar en del av naiviteten och ungdomligheten som på något sett präglade Jonas Game-skivan. Kvar blir en något mognare, något modigare men absolut inte mindre angelägen skiva som både osar ett euforiskt svettigt Debaser-dansgolv, såväl som den är självreflekterande och begrundande. Ingen dålig kombo.
Bästa spår: Tänker på dig, Alla för sig, Hög över husen
// Robin Söderström
Trackback
