popkollektivet

Svenska band frontade av stickade tröjor och mönstrade klänningar, är något vi som stolta landsmän har till överflöd. Huruvida detta kan tillskrivas konstnärsmödrar, som uppfyllda av moderliga känslor tvingar deras hemmastickade skapelser på plågade konstnärsbarn som sedan går ut i världen och skriver plågad popmusik, är det ingen som vet. Popmusiken som brukar komma ut ur människorna i stickade tröjor är väldigt sällan så bra som First Aid Kits "The Lion's Roar".

Systerduon Johanna och Klara Söderbergs andra studioalbum har tagit avstånd från debutalbumets ibland långtråkiga och mulna gitarrplock, för att här hitta ett sound som inte bara har charm utan även styrka. Titellåten The Lion's roar påminner om passionen som brann i en ung Bob Dylan med skillnaden att istället för att kraxas fram så förs sången fram med obeveklig beslutsamhet och klarhet. Debutalbumet "The Big, Black & The Blue"  bar dragen av en sketch av en färdig skiva, detta är den färdiga produkten. Systrarna Söderbergs drömliknande stämsång tar oss genom paradislandskap i skymning, ledda av kvinnor i svala klänningar och andra behagligheter vi sett på gamla filmer. Detta är inte bara ännu en "stickad tröja-skiva", inte samma sextiotalsinspirerade och generiska musik världen tagit del av sedan... Ja, sedan sextiotalet. Även om de grundar sig starkt på den romanticism som omger detta årtionde så har de slagit sig fria från hippie-stämpeln och skapat musik av de vackraste känslor två flickor födda 1990 och 1993 har tid att åsamka sig. Det är meddragande, snyggt, välproducerat och all tvekan och knarrande gitarrer är inte längre ett hinder, det är romantiskt i ordets bästa mening.

Texterna är ihopsnickrade på det vis som förväntas och finns det något som låter surt, så är det inte värt att nämna. Det här är ett band som hittat sig själv. Allt vi kan göra är att hoppas de inte tappar bort sig igen, utan fortsätter på denna väg mot hägrande storhet.

Bästa spår: Emmylou, I Found A Way, The Lions Roar



//Oskar Alsing.