Mattias Alkberg - Anarkist
Inledande spåret Frigjord, pånyttfödd, med sin gitarr som för tankarna till Pugh Rogerfeldts klassiker 'Små lätta moln', utgör startskottet för denna makabra uppvisning i låtsnickeri. Fartfyllt punkigt blandas med bitterljuva ballader, sköjs av med Bon Iver-hymner, mättas med skarpsinnig, argsint poesi.
Jag vet inte när jag senast åtnjöt en lika bra svensk rockskiva. Det här är både genomarbetat och slaffsigt nonchalant på samma gång. Sånger om att blicka bakåt mot det som varit, kritisera det som nu existerar , längta efter det som komma skall. Alkberg vägvisar oss vare sig vi spolar tillbaks, begrundar eller flyr.
Jag vet inte när jag senast åtnjöt en lika bra svensk rockskiva. Det här är både genomarbetat och slaffsigt nonchalant på samma gång. Sånger om att blicka bakåt mot det som varit, kritisera det som nu existerar , längta efter det som komma skall. Alkberg vägvisar oss vare sig vi spolar tillbaks, begrundar eller flyr.
Ett sår men inget blod
Mer en knivristning fast inombords
Lite sluddrigt men helt uppriktigt
Man pajar, man får pejja tusenfalt
För lätt att det gör ont
När knoppar brister
Och visst är ångest vår arvedel
Och det är inte ens mig det är synd om
Och vem är jag att mäta andras lidanden
( Helgen v. 51)
Förstår ni mig?
Bästa spår: Dementorer, Helgen v.51, Född fel
//Robin Söderström.
Kommentarer
Trackback
