popkollektivet

En av de senaste årens mest produktiva och lyckade artister är helt klart Bradford Cox. Han har sedan 2005 släppt inte mindre än åtta fullängdare. Fyra med bandet Deerhunter och två med soloprojektet Atlas Sound. Lägg där till EP's, släpp av fristående spår, en mängd sammarbeten i andra konstellationer och vi har en artister som spottar ur sig popmusik i en takt som ingen annan. Det rasande tempot har aldrig hindrat Bradford Cox från att vara en artist som alltid är på väg framåt. Hans produktioner spretar i vädersstreckens alla riktningar men känns alltid spot on. En popmusikens Steve Jobs, om man nu vågar dra liknelser mellan kultur och entrepenörsskap. Ni förstår säkert vinkeln. Det är innovationsrikedomen jag vill belysa.

Parallax är tredje albumet för soloprojektet Atlas Sound och ännu ett i raden av innovativa popalster signerade herr Cox. Styckena befinner sig det magiska gränsladet mellan dröm och vakenhet. Kosmos och jordliv. Surrealism och verklighet. Cox sömndruckna stämma vägleder oss på snåriga stigar, låter oss sväva tyngdlöst genom ett eget universum, presenterar oss för nya platser. Fastän vi inte vet var vi är på väg, befinner oss eller har varit, är det en njutbar tripp vi bjuds på.

Vi tackar, bugar och hoppas på en ny resa inom en snar framtid. Känner vi Bradford Cox rätt kommer den redan till våren.