The Strokes - Angles
Efter snedsteget First Impressions Of Earth var jag övertygad om att grabbarna efter fem år på utflykt läst sin läxa. Så verkade också fallet vara när 'Under Cover Of Darkness' med ljus och värme knackade på i februarikylan. Visst har bandet tagit ett steg från det trassliga tillbaka till rötterna och de raka puckarna. Eller tja, ett halvt steg om vi ska vara ärliga. Angles må vara djärv. Bandet bjuder på reggaetoner i inledande 'Machu Picchu', sitt mest elektroniska verk någonsin i 'Games' och klassisk 70-talsrock i 'Gratisfaction'. Men hur mycket man än tar ut svängarna lyckas man aldrig riktigt hitta tillbaka till huvudleden som ska ta dem i mål, och efter otaliga lyssningar kan jag inte undgå att känna att slutprodukten är ganska anspråkslös. 'You're So Right' är ett riktigt skräckexempel på hur bandet låter när man hamnat i väggrenen. Produktionen och det instrumentala är bitvis bra, ibland till och med riktigt bra med pigga riff och basgångar. Tyvärr fallerar det hela för ofta med melodier som inte direkt vill ta en någonstans. Nämnda spår, plus åttiotalsflirten 'Two Kinds Of Happeniess', är Strokes när man håller sig på rätt bana och det räddar också en platta linnehållandes lika många frågetecken som utropstecken.
Bästa Spår: Under Cover Of Darkness
//Robin Söderström.
