Lykke Li - Wounded Rhymes
Lyckas man med konsten att låta sig storskaligt inspireras av 60-talet, men samtidigt få slutresultatet att låta modernt, har man ofta skapat ett fantastiskt popalbum. Lykke Lis andra album är 60-talets soul, med öppna och storskaliga melodier, nedtonat påklädda i ångestladdat svart. Från inledande 'Youth Knows No Pain', körsången i balladen 'Unrequited Love', mastodonttrummorna i rappa 'Get Some' till avslutande Darlene Love-medryckande 'Silent My Song', bevisas att hon med bravur bemästrar denna konst. Slagverken är hela tiden i fokus, precis som i debuten, men soundet har finslipats, blivit råare och mer pampigt. Allvaret i den ångestfyllda rösten är förstärkt och i vartenda spår påminner den oss om hur storartad popmusik idag bör låta.
Bästa spår: 'Sadness Is A Blessing', Phil Spector hade nog gärna skrivit denna själv.
//Robin Söderström.
