popkollektivet

Ryan Adams tycks ha hittat spåret igen efter att ha varit ute och sladdat ett par år både på det personliga och musikaliska planet. Inte för att jag vet om eller hur privatlivet och musiken hänger ihop för Ryans del, men på Ashes & Fire finner jag en samlad och behärskad man som hittat tillbaka till det musikaliska fält han är så fullständigt briljant inom. Gesterna är inte längre lika yviga. Istället tillåts texterna och det bästa instrument han befogar över - rösten - stå i centrum. När den får spela ut sitt fulla register som i skivans många stillsammare altster är det en human omöjlighet att inte kapitulera.

Melodierna är mestadels stillsamt tillbakalutande och lagom härligt countrygungande. Arrangemangen likaså. Ibland sprattlar de iväg lite, som i snärtiga titelspåret och i »Chains Of Love«, dock aldrig mer än att slutprodukten fortfarande känns både kompakt och sammanhängande. Jämnheten är skivans kanske tydligaste styrka, samtidigt som topparna fortfarande är väldigt höga. Som allra bäst mår jag i ljuvliga »Lucky Now« eller makalösa sitta-inne-när-regnet-piskar-utanför-balladen »I Love You But I Don't Know What To Say«.

Att Ryan Adams skrivit en av 2011 års bästa plattor är ett faktum. Vem f-n hade trott det för ett par år sedan?

Bästa spår: Lucky Now, I Wanna Love You But I Don't Know What To Say, Do I Wait






// Robin Söderström