Robins årsbästalista
1. Håkan Hellström - 2 steg från paradise
Håkan gjorde höstens soundtrack för mig och släppte återigen en rakt igenom underbar skiva med en fantastisk bredd. Texterna är som vanligt ruggigt skarpa och rösten har aldrig låtit bättre än den gör här. Du är snart där kan vara den bästa låt han skrivit.
2. The National - High Violet
Matt Berningers röst, trummorna i Bloodbuzz Ohio, blåssolot Runaway, "Sorrow find me when i was young - sorrow waited, sorrow won", outrot i Afraid Of Everyone...
3. Perfume Genius - Learning
Årets vackraste melankoli.
4. Teenage Fanclub - Shadows
Distade gitarrer, stämsång och enkla, raka melodier fungerar lika bra nu som på 90-talet. Att efter 20 år tillsammans leverera ett av sina starkaste album är stark, ruggigt starkt.
5. Beach House - Teen Dream
Baltimore-duon stod för årets bäst drömmande pophantverk.
6. Jónsi - Go
Steget från psykrock i Sigur Rós till falsettpop i solodebuten blev mycket lyckad. Konserten från Way Out West-festivalen är en av de spelningarna jag tar med mig in i 2011.
Grow Till Tall är utan tvekan en av årets vackraste låtar.
7. Josh Ritter - So Runs The World Away
Årets singer/songwriter. Change Of Time är årets mest lyssnade låt.
8.Tame Impala - InnerSpeaker
WOW! Det låter som om Beatles käkat taggtråd och bestämt sig för att spela in en ett the white album vol.2. Är det Lennon som sjunger?
9. Deerhunter - Halcyon Digest
För tredje året i skapar Bradfox Cox en av årets mest spännande popplattor. 2008 var det Microcastle Deerhunter och Let The Blind Lead Those Who Can See But Cannot Feel med Atlas Soumd, ifjol var det Logos med namne och i år var det dags för Deerhunter igen. Cox är utan tvekan en av de senaste årens absolut mest talangfulla och nyskapande popmakare.
10. Pete Molinari - A Train Bound For Glory
Min personliga favorit släppte kanske inte den mest nyskapande skivan i år. Däremot är detta en av de mest nostalgiska. Molinari skuffar in oss i tidsmaskinen och kör oss raka vägen till amerikanskt 50/60-tal och bjuder på såväl stackmolnslätta ballader som A Place I Know So Well och rockabillyrökare som Little Less Loneliness.
Bubblare:
Damien Jurado - Saint Barlett | Deerhunter - Halcyon Digest | The Tallest Man On Earth - The Wild Hunt |
She & Him - Volume 2 | Laura Veirs - July Flame | Shugo - Tokumaru - Port Entrophy
Joanna Newsom - Have One On Me
//Robin Söderström.
Håkan gjorde höstens soundtrack för mig och släppte återigen en rakt igenom underbar skiva med en fantastisk bredd. Texterna är som vanligt ruggigt skarpa och rösten har aldrig låtit bättre än den gör här. Du är snart där kan vara den bästa låt han skrivit.
2. The National - High Violet
Matt Berningers röst, trummorna i Bloodbuzz Ohio, blåssolot Runaway, "Sorrow find me when i was young - sorrow waited, sorrow won", outrot i Afraid Of Everyone...
3. Perfume Genius - Learning
Årets vackraste melankoli.
4. Teenage Fanclub - Shadows
Distade gitarrer, stämsång och enkla, raka melodier fungerar lika bra nu som på 90-talet. Att efter 20 år tillsammans leverera ett av sina starkaste album är stark, ruggigt starkt.
5. Beach House - Teen Dream
Baltimore-duon stod för årets bäst drömmande pophantverk.
6. Jónsi - Go
Steget från psykrock i Sigur Rós till falsettpop i solodebuten blev mycket lyckad. Konserten från Way Out West-festivalen är en av de spelningarna jag tar med mig in i 2011.
Grow Till Tall är utan tvekan en av årets vackraste låtar.
7. Josh Ritter - So Runs The World Away
Årets singer/songwriter. Change Of Time är årets mest lyssnade låt.
8.Tame Impala - InnerSpeaker
WOW! Det låter som om Beatles käkat taggtråd och bestämt sig för att spela in en ett the white album vol.2. Är det Lennon som sjunger?
9. Deerhunter - Halcyon Digest
För tredje året i skapar Bradfox Cox en av årets mest spännande popplattor. 2008 var det Microcastle Deerhunter och Let The Blind Lead Those Who Can See But Cannot Feel med Atlas Soumd, ifjol var det Logos med namne och i år var det dags för Deerhunter igen. Cox är utan tvekan en av de senaste årens absolut mest talangfulla och nyskapande popmakare.
10. Pete Molinari - A Train Bound For Glory
Min personliga favorit släppte kanske inte den mest nyskapande skivan i år. Däremot är detta en av de mest nostalgiska. Molinari skuffar in oss i tidsmaskinen och kör oss raka vägen till amerikanskt 50/60-tal och bjuder på såväl stackmolnslätta ballader som A Place I Know So Well och rockabillyrökare som Little Less Loneliness.
Bubblare:
Damien Jurado - Saint Barlett | Deerhunter - Halcyon Digest | The Tallest Man On Earth - The Wild Hunt |
She & Him - Volume 2 | Laura Veirs - July Flame | Shugo - Tokumaru - Port Entrophy
Joanna Newsom - Have One On Me
//Robin Söderström.
Kommentarer
Trackback
