Guards
December månad är årsbästalistornas och prisgalornas tid. Så även här på popkollektivet. Det verkar till synes finnas ett obegränsat behov av att kora popkungar och popdrottningar som ramade in och utgjorde det musikaliska temat för det år som snart bara är ett minne blott. Jag utgick ifrån att min personliga årsbästalista över 2010 mer eller mindre var skriven i sten vid det här laget. Tänk så fel man kan ha! När jag ögnade igenom en av ovan nämnda listor fann jag till min förtjusning amerikanska Guards. Den New York-baserade gruppens odöpta sjuspåriga Ep från juli månad svävade redan efter endast några ynka genomlyssningar upp och reserverade en plats i finrummet bland giganter som The National och Kent i kampen om årets bästa släpp.
Även om Guards utan tveksamheter placeras i det alternativa pop- och rockfacket spretar musiken ogenerat åt olika håll genremässigt. Vilket i det här fallet endast är av positiv bemärkelse. Soundet bottnar i såväl modern indiepowerpop som 60-talets rock´n´roll. Hur man än väljer att definiera Guards musik är det i varje fall ett mycket imponerande knippe popalster som skapats. Betydelsen av bra melodier kommer alltid vara popmusikens viktigaste komponent och det testet klarar Guards med bravur. Den kostnadsfria Ep:ns bästa nummer Don’t Wake The Dead är den idealiska representanten av bandets musikaliska landskap med all dess variation och lämnar lyssnaren med ett leende på läpparna trots infinnandet av det svenska vintermörkret. Eller som en hyllande engelsk bloggkollega valde att uttrycka det: ”it’s pretty fucking impressive”.
Bästa spår: Resolution One, Don’t Wake The Dead, Long Time.
Epn går att ladda ner HÄR.
//Pär Brolin.
