Bob Dylan - Tempest

 
Från att under 60- och 70-talet ofta och gärna bytt musikalisk riktning, ibland från skiva till skiva, har Dylan på ålderns höst valt att stanna kvar vid sin bluesiga folkrock. Hittills har det inte varit någon direkt anledning att misströsta, och även de mest inbitna Dylanologer är ödmjukt inställda till att det, på grund av röstmässiga begränsningar, kanske är det bästa (och enda) alternativet.
 
Lyckas, det gör han. En ärrad röst till trots. Dylan har skrivit låtar i över 50 år och bemästrar denna konst till fullo. Uppbackad av ett gäng brutalbra musiker blir slutresultatet därför väldigt gediget. Och även om det inte slår gnistor om alla spår, så är heller inget ens lite småtråkigt. "Narrow Way" svänger det riktigt ordentligt om, "Soon After Midnight" är det finaste han väst ur sig sen "Standing In The Doorway".Och det är faktiskt riktigt synd att Lennon själv aldrig fick höra "Roll On John".
 
Bäst spår: Soon After Midnight, Scarlet Town, Roll On John.
 
 
/ Robin Söderström
 
 
 

Jens Lekman - I Know What Love Isn't

 
 
Helhetsmässigt känner vi igen den Jens Lekman som, fem år efter megahyllade Nights Falls Over Kortedala, äntligen är tillbaka med en ny fullängdare. Den ljusa, charmiga rösten. Den jazzpopiga ljudfilten som så härligt smeker om dig. De personliga texterna. Innehållsmässigt är det dock inte samma spralliga och ironiskt underfundiga man som satt prägel. I Know What Love Isn't är nedtonad och inte lika spretig. De riktiga indiepoppärlorna är frånvarande, och faktiskt rätt saknade. Skivans texter kretsar mestadels kring ett krashat förhållande, och det är i de mest nedtonade balladerna, likt smärtsamt vackra avslutningsspåret "Every Little Hair Knows Your Name" eller "She Just Doesn't Want To Be With You Anymore", som skivan profilerar sig.
 
Om Lekman vanligtvis är kungen av bitterljuvhet är han mestadels bitter den här gången, men det ska erkännas att jag fnissar gott åt textrader som:
 
No I hate bands, it's always packed with men spooning their girlfriends, clutching their hands.
As if they let go their feet would lift from the ground and descend.
 
Såna textrader kan bara vara signerade av yours truly, Jens Lekman.
 
Bästa spår: Every Little Name Knows Your Name, She Just Doesn't Want To Be With You Anymore, Become Someone Else's
 



/ Robin Söderström
 
 

RSS 2.0