popkollektivet

 

»Pretty In Black« och »Lust, Lust, Lust«. Reverbspäckade skivor av hög kaliber som fodrar sitt rum och förtjänar sitt följe. Debaser Medis är förvisso också kvällen till ära fylld till den berömda bristningsgränsen. Men efter att  jag löst biljett i dörren, för strax över ynka hundralappen, så drar jag ändå slutsatsen att The Raveonettes fortfarande är ett av indievärldens bäst bevarade hemligheter. Danskarnas 10 år på vägarna som Jesus And Mary Chain's arvtagare  borde slagit större svallvågor över sundet. Tiden har dock aldrig riktigt varit synk med uttrycket. Senaste given »Observator«, den förnämsta hittills, har åter höjt bandets status bland nyfrälsta noisepophipsters. Vid duons besök på Debasers rustika bakficka vid Slussen för några månader sedan var mottagandet lika varmt som ikväll. Tydligen såpass smickrande att huvudkompositören Sune Rose Wagner bara några låtar in förkunnar att spelningen kommer tillägnas finsmakarna. Huvudsetet består i huvudsak av obskyra albumtracks och b-sidor. Trots Fred Armisen-kopians uppenbara hybrisbedömning om sin publiks kännedom och att låtreferenserna bokstavligt slungas över huvudet på samtliga närvarande så gör det inte så mycket. Wagner och kollegan i Nico-luggen Sharin Foo är fastkedjade i sina shoegaze-personas men lyckas ändå bevara den nerv som förakten Terrible Feelings utmärkta frontinna Manuela Iwansson piskat upp.

Man tappar dock kommandot halvvägs. Ljudmuren slirar i sina avsedda Velvet Underground-konturer och lämnar färre bestående avtryck. Rastlösheten efter Wagner's högstämda garageplock i kataloghits som Heart Of Stone och Love In A Trashcan växer gradvis. Vi går miste om dessa guldkorn i afton men kompenseras i slutminuterna av bedårande Golgatavandringen Aly Walk With Me och nya popstudsaren She Owns The Street. En väl genomförd spelning men även ett kvitto på hur ihållande referenser kan fördröja utblomning.

 

Bästa spår: Aly Walk With Me, She Owns The Street, Observations.