popkollektivet

Han var bara ett flyktigt namn för mig tidigare. En i raden av aktörer i den allt mer svårgreppade rockperferin. Ändå framgår Steve Mason som en livskamrat redan efter enstaka genomlyssningar av «Monkey Minds In The Devil's Time». Den f.d. Beta Band-sångarens blandning av lågintensiv attack och uppriktighet når raskt in och tar rot i själens skuggsida. Inte sällan via redogörelser av sitt eget personliga mörker. Sannerligen kännetecken för en god berättare. För «MMITDT» är verkligen en upprättelse för hur en döende albummodell kan överleva i denna tid av pimpade on demand-stimulerande playlists. Mervärdet i spårens helhetsrelation till varandra är viktigare än låtarnas individualitet. Även om de samtidigt många gånger är värda att åter besöka utan sin kärnfamiljs stöd.  

Mason har skapat en pjäs i två akter. Där varje utpost utgör en perfekt överlagd passage till nästa replikskifte. Vare sig det handlar om ljudet av högvarvande formel 1-bilar, alarmerande Tony Blair-uttalanden, Sweet Home Alabama-samplingar, vaggande gospelkörer eller ett ständigt pulserande dub/hiphop-beat brister aldrig förbindelsen. Akt ett tar avstamp i Mason's kamp med de inre demoner som var en hårsmån ifrån att beröva honom livet. Även om det känns osmakligt att kåsera över självmordsförsök ger det otvetydigt inte historien mindre bäring. Lyckligtvis övergav Edinburghsonen sina planer på att bakom ratten dundra in i det där noga utvalda trädet i någon av hemstadens dunklaste utkanter. Ni som hört självbeskrivande «Lost & Found» vet att han tillslut väl hittade ut ur melankolin. Vilket för oss in på akt två: revolten. Skiftet markeras med en dramaturgiskt briljant eastcoast-rap-utflykt i form av More Money, More Fire. Mason's samtliga pseudonymer har fungerat som politiska megafoner och han brukar flitigt liknande slagord som 2011 uppmanade alienerade brittiska ungdomar utan framtidsutsikter att sätta sina egna kvarter i lågor. Men den våldsamma symboliken i Fight Them Back ska enligt upphovsmannen inte läsas som en praktisk krigsförklaring. Snarare som en principiell övertygelse att apatin utplånar vår frihet.

"Those lyrics are wrong. You can't fight back with violence. I used to think like that but it's very naive. They're ready for that shit. You have to find a different way to beat them. It's paper scissors stone."

Bästa spår: A Lot Of Love, Seen It All Before, Oh My Lord, Fire!, Fight Them Back, Come To Me. 

 

 

 

Fotnot: eftersom denna recension kom att cirkulera kring albumet som fenomen kan jag passa på att tipsa om BBC:s nygjorda djupdykning i ämnet, When Albums Ruled The World.