popkollektivet

 

Carlitos synnerligen medvetna texter slår mig stundtals med häpnad. Insiktsfulla och välformulerade på ett snarast akademiskt vis. Vassa analyser uppburna av klockrena rim. Debattartikel möter prosa. I "Aldrig tillbaka" hittar vi en sådan symbios, "Enkel Matematik" med Moms från Mohammed Ali en annan. Här är briljansen lika närvarande som frustrationen i lyriken. "Dom delar upp oss, dividerar ner oss/  Bara massa nollor på ett papper- det är så dom ser oss". Spoken words-avslutningen "Husblatten vs. Fältblatten" är en sylvass prosa om känslan av att vara andrahandsmedborgare. Antingen tar den sig uttryck genom inställsamhet (vara härskaren - svensken - till lags) eller genom avståndstagande. Krigarsjäl delar ut jabbar till både höger och vänster, och varken Sverigedemokrater, stekare eller politiker hinner ducka.

 

Låtarna är ofta uppbyggda med starka, tydliga och genomtänka refränger. Här levereras låtarna punchlines. Ibland landar dem dock i att mest vara försök till det ovannämnda. Möjligtvis är det en ytterst subjektiv bedömning från min sida, men börjar det inte bli lite väl uttjatat inom svensk hip hop med låtar som ska stegras i en soulsångarrefräng? Då gungar jag hellre hela låten igenom som i "Haffa kort".

 

 

 Bästa spår: Nitton 95, Aldrig tillbaka, Haffa kort