Syket - Can You Keep A Secret?

 

Att vandra längs minnenas allé är inte alltid en angenäm upplevelse. Speciellt när man gräver fram skivor som man under en avlägsen period haft en intim relation till, och som då förefaller som identitetslösa skal av det minne man bevarat. Album producerade efter millennieskiftet bär alltemellanåt detta syndrom. Rockens cykler med stundtals långa skeden av svältfödda flöden i symbios med nyhetens behag kan spela onödiga spratt på sinnet. Ni har säkert era egna personliga exempel av verk där historiens dom har varit smärtsamt konsekvent. Därför glädjer det mig oerhört att svenska Sykets debut från 2011 fortfarande står sig så anmärkningsvärt starkt. «With Love's» knarkigt svävande rockfernissa men på samma gång påtagligt melodikuvade produktioner överrumplar mig nästan i samma höga grad nu som vid release.  

«Can You Keep A Secret?» är den avskalade versionen av «With Love». Den jämntjocka Dubpop-dimman har skingrat och åskådliggjort detaljrika element som mjuka jazzblås och rara syntar. Birollsinstrument som varit närvarande även tidigare men som nu getts förtroende att agera huvudrollsinnehavare. Förstagivens titelspår ger en god föraning om var Umeå-bandet begett sig mentalt. Inslag som vittnar om en högre tillit till den egna förmågan? Jag har lagt märke till att andra kritiker påpekat att den "andra svåra" saknar den storslagna vitalitet som debuten stod för. Visst, den kanske inte är lika omedelbart drabbande som sin föregångare. Nyanserna avtäcks i takt med antalet genomförda lyssningar. Då står det snart klart att sansade gester kan vara minst lika hänförande som rave-flörtande rymdkapseldisco. Vackert. 
 
Bästa spår: No Secrets, 1-9 Oh, Halt! (Sky Saxon Cover)
 
 
//Pär Brolin.
 
                                                                                       

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0